Lite fakta om oss bakom Vålmossens kennel. Jag heter Madeleine Gustafsson, är uppvuxen i Dalarna strax utanför Rättvik med hundar och andra djur i familjen. Jag bor numera i Stockholm men har fortfarande släktgården kvar med tillhörande jakt i Dalarna.
Starten på denna kennel blir min nuvarande Engelska Settertik SE UCH J Lady Mary som fått mig att vilja förvalta de fina egenskaper hon har med sig i arv.
Lady Mary är så självklar i allt hon tar sig för. En spontan respekt för fågel, en spännvidd i revieringen i unga år som var magisk. Hon har en stark jakt lust och fin fågelfinnare. Mary är med mig i vardagen på jobbet och är lika självklart lugn idet som het när hon jagar. Tanken på att avla kom upp efter att hon lyckats bra i ett antal jaktprov och utställningar. En hunduppfödarutbildning på SKK var givet och med mentorer som stöd så tänker jag att startskottet är gjort.
Inriktningen är att avla med sunda, friska, rastypiska och framför allt jaktbara hundar. Min första kull i kennel Vålmossen kommer bli ett minne för livet.
Med största ödmjukhet tar jag mig an detta uppdrag.
/Madeleine
Lite bakgrundsinfo om mina tidigare ståendefågelhundar
Jag köpte min första stående fågelhund 2005. Då föll valet på en långhårig weimaraner SV VCH Pasquinels Eyota, kallad Agnes och det blev min resa in i ståendefågelhunds jaktformen. Till en början hade jag själv ingen jägarexamen men när jag vid en jakt gick med Agnes som hundförare och hon skötte sig exemplariskt men skyttarna bommade ett antal gånger tänkte jag ”Hur svårt kan det vara?”. Sagt och gjort ett år senare stod jag där med jägarexamen och insåg att ja det är inte så lätt. Med Agnes utforskade vi nog det mesta från skånska betfält, Mälardalens stubb till Västerbottens kalfjäll. Förutom den jaktliga biten som tog den mesta tiden fyllde vi under låg säsong ut med bruksträning, spår och rapport. Hon var min fantastiska läromästare.
Nästa hund blev en Vorsteh från Kiruna, Polka men av oss kallad Siira. Tanken där var att få mer vidd i revieringen och att ändå ha en allround hund och det fick vi! Med Siira var det fart under galoscherna och hon lärde mig att vidd kan vara fantastisk upplevelse med den rätta kontakten. Hon reser fåglarna med ett jehu och har en vilja som vi många gånger är lite oense om när vi ska använda den. Hon är en rolig hund som tyvärr haft mycket otur. Hon miste sitt öga i unga år och andra krämpor som vi kunde ha varit utan. Med Siira blev fjäll- och skogsjakten en större del av vår jakttid. Fjället är en lisa för själen varje år men skogsjakten på gråfågel har jag varmt om hjärtat trots sin klurighet eller just därför!